Jag har alltid haft alldeles för höga förväntningar på alla hjärtans dag och trott att någonting säkert kommer att hända, men det gör ju aldrig det. Förutom när jag gick i tvåan på gymnasiet, då fick jag ett kort och praliner i brevlådan av någon anonym människa. Gulligt, men kanske inte riktigt det jag alltid tänkt mig. Och i år känner jag mig ensammare än någonsin, men vet ni vad? Det skiter jag i.

Känslor: Av

Sådär ja.