För att jag är kär i mina liseberg-öron. Vi ska gifta oss, faktiskt.


Ville inte visa ansiktet, för usch vad sliten jag känner mig, öiweföUIHGÖJKREHGörehgr........ (snacka om att markera det viktigaste i blogginlägget). Nu har tårar runnit längs mina kinder i typ en timme också tack vare filmen. Så nu känner jag mig ännu mer som typ en degboll. Mm, bra. Imorgon ska jag i alla fall göra någonting. Vad för någonting vet jag inte, men någonting ska jag göra.

Längtar tills kursen börjar, då har jag alltid någoning att göra, just nu sitter jag bara här och känner mig meningslös (gud vad deprimerande det lät då), vill ha någonting att göra, någon att vara. Usch på den här sega äckliga veckan. Allt är skit, jag är skit och ser ut som skit. Inte deprimerad, bara grymt uttråkad, rastlös och trött på att leva som en liten slö fjant som inte gör någonting, jag vill ut i världen och GÖRA NÅGONTING. Nu, innan jag flippar ur.

Sådär, nu har jag skrivit av mig. Är det inte det bloggar är till för?